Wosh!
Jag känner mig tom utan dig. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det funkar liksom inte. Men nu är det som det är och jag kan inget göra åt det.
Att inte ha dig vid min sida, det är det värsta. Att inte kunna ringa dig och bara prata. Allt detta är så hjärtskärande. Tror inte att någon förstår vad du betyder för mig. Mer än någon annan. Det är du som har den största platsen i mitt hjärta. Och trots att vi är ovänner så tillhör den dig, alltid. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: INGEN kan ta din plats!
Det känns så hemskt töntigt. En låttext kan få mig att börja gråta. För att jag minns. Ja, jag minns hur bra du är och vad vi hade. Hoppas det kan bli som det var igen, för det var så fint!
Förstår egentligen inte varför jag bloggar om detta. Saken är väl den att jag bara måste få ur mig det. Och ja, jag har berättat detta för personen i fråga. Men ändå! Har så himla svårt att fatta att min bästa vän är borta, kanske inte föralltid, men en dag utan dig är en dag för mycket!
Bah, jag lägger mig snart ner och skriker!!
